Ordet ensamhet är ganska laddat som ord och företeelse i Sverige. För vem vill vara ensam. Bli betraktad som en person som inte har något umgänge.
För mig är inte ensamhet förknippat med att inte ha något umgänge. För mig är ensamhet något som alla behöver. Att få vara ensam med sina tankar. Förr i tiden, innan vi kom in i det verkliga informationssamhället, hade vi tid för oss själva. Antingen i kyrkan eller på sädesfälten. För även om vi hade ett arbete så kunde vi njuta av tystnaden och därmed ensamheten.
Idag har vi för lite av den varan. Ensamhet är ingen sjukdom. Ensamhet är en förutsättning för att vi skall kunna utvecklas och få tillfälle att reflektera över livet. Att lyssna till den egna inre rösten. Om vi kallar den för gud eller gudrun eller något annat spelar ingen roll. Den egna innersta rösten är din egen källa till kreativitet och glädje.
Själv försöker jag ta varje tillfälle till ensamhet och tystnad utan att bli betraktad som en enstöring. Det kan exempelvis vara i duschen där jag har fått många bra idéer. Att bara låta vattnet strila är en stund där jag får vara ensam med mina tankar. Ibland händer det att jag med tvål i ögonen och med vatten droppande från kroppen springer och letar efter penna och papper när jag har fått en god idé.
Och det säger sig självt – hur skall jag kunna utveckla och kreera om jag hela tiden själv pratar eller har en massa ljud omkring mig. Jag är övertygad om att Strindberg såg till att han skapade en miljö som både var tyst och behaglig för sinnet när han skapade sina mästerverk.
Men oavsett om du är författare eller sjukvårdsbiträde, chef eller höjdhoppare så gör du bättre resultat om du ibland väljer att gå in i tystnad.
Tystnad och ensamhet är ju intimt förknippad med kloster och meditation. Otaliga är de exempel där personer som valt denna form av liv som har kommit i kontakt med sin innersta gudomlighet.
I dagen samhälle är ju detta inte så praktiskt och dessutom skall man då bekänna sig till någon religion. Alternativet är ju då att regelbundet, en kvart om dagen exempelvis, är stilla och koncentrerar sig på sin andning. Själv sitter jag på bussen, inte idealiskt men betydligt bättre än inget alls. Här är jag inte ensam men jag är ensam med mig själv. Och det är det – det handlar om.
Här kan jag sitta och bland annat förbereda mig på min ankomst hem till fyra barn och sexton par skor som står innanför dörren. Istället för att fokusera på röran kan jag nu koncentrera mig barnen. Lyssna på dem, föra en dialog och vara djupt engagerad utan att jag tänker på allt annat som jag skulle ha gjort under dagen.