Det handlar om trovärdighet, stupid!

Över tid förändras mycket. Nu har vi kommit till en tid när människan i gemen visar upp vem de verkligen är. Vi är äkta i vår framtoning. Utan omskrivningar.  – Det här är jag. Och det står jag för. Med mina fördelar. Med mina svagheter. Och passar det inte – Fine, då skiljs våra vägar. Inget konstigt.

Hur ofta har vi inte hört eller läst; – Tänk om jag blir avslöjad. Att jag inte är så duktig som de tror att jag är.

Det är klart att den rädslan är förlamande. Istället blottar vi buken och visar verkligen vem vi är. Vad vi kan, vem vi är, vad vi står för.

Förutom att vi då är äkta och transparenta så bygger vi förtroende. Trovärdigheten ökar. Vem vill vi anställa – en som förställer sig eller en person som är öppen om vem hon är?

Ibland kan vi läsa om eller träffa personer som berättar öppet om sina problem, sjukdomar, beroenden etc. För mig finns inget större – att dela med sig vad man varit med om och vilka erfarenheter man dragit.

Dela med dig

Fundera om du kan vara mer öppen. Själv fick jag kritik tidigare att jag var för sluten. Och det med all rätt. Jag tog till mig kritiken och när jag lade min värdegrund kom ordet ”öppenhet” med som ett ledord. Idag delar jag frikostigt med mig av mina misslyckanden och tidigare beroenden. Omgivningen får ju på så sätt en mer nyanserad bild av vem jag är. Allt är ju inte vitt. Det finns alltid en annan sida. Och faktum är – vi lär ju oss mer av våra misstag och av de beteenden som vi alltid inte är så stolta över. Dessutom är det roligare att lyssna på en sådan person än den som bara berättar hur bra han är. Hur trovärdigt det dessutom är kan man ju diskutera.

Så – var äkta. Vem vill vara en kopia?

”Tidigare var jag tvungen att prestera för att må bra, nu har jag förstått att jag måste må bra för att prestera på lång sikt.” Emma Igelström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *