Bush eller Bill

Under hela min karriär har jag inte haft någon mentor. Jag brukar inte ångra något men detta har jag ångrat. Att jag skulle vara duktig pojke, att jag skulle klara mig själv. ”Kan själv”-syndromet. Precis som ett litet barn. Att inte visa sina svagheter utan att istället i princip höja rösten när någon trycker på en öm punkt. Som i det militära: ”Är du osäker på en sak – höj rösten!”

Det hade betytt ofantligt mycket att ha en person som jag hade förtroende för, som jag kunde lyfta mina innersta tankar med. Tänk vad mycket klarare allt hade blivit. Men jag tog mig heller aldrig tid för reflektion, jag grubblade – det gjorde jag, men det kom aldrig ut något bra av det. Det malde och malde men knivarna var för slöa. Om jag åtminstone hade skrivit ner vad jag kände, vilka utmaningar jag stod inför – då hade det varit ett bra sätt att få klarhet och samtidigt må bättre.

För vad som händer när det bara mal och mal är att man dras ned i ett hål bredvid. Ungefär som i en sådan där maskin där man stoppar sina pet-flaskor. Om det inte finns en streckkod så hamnar man i facket bredvid. Det vill säga det händer ingenting. Man börjar om – men resultatet uteblir.

Min första kontakt med en mentor var när jag utbildade mig till det. Den stunden, eller de två timmarna, glömmer jag aldrig.

Det var som att öppna en kran – jag pratade oavbrutet. Mentorn behövde inte ställa många frågor. Det kan man kalla ett uppdämt behov.

Vad gjorde då hon? Egentligen ingenting. Jo, hon var där. Kroppsligt och mentalt. Hon tittade på mig. Hon hörde vad jag sade. Hon var med. Hon nickade. Hon hummade. Hon ställde följdfrågor. Hon var intresserad. Hon var engagerad. Hon ingav förtroende. Så enkelt är det att vara mentor.

Vi har alla behov av att bli lyssnade på. Det är en bristvara idag. Tyvärr.

När Percy Barnevik träffade George Bush den äldre på ett cocktailparty så fladdrade hans blick under deras samtal. Precis som han redan förberedde vem som han skulle tala med härnäst. Bill Clinton däremot, tittade Percy stint i ögonen, lyssnade intensivt, var påläst vem Percy var och vad han gjorde. Vi känner alla igen det här. Vi har alla mött dem.

Vi vill alla träffa en ”Billare”. Men oftast är det en ”Bushare”.

“Listening is a magnetic and strange thing, a creative force. The friends who listen to us are the ones we move toward. When we are listened to, it creates us, makes us unfold and expand.”

Anonymous

Att få en riktig snurr på sin verksamhet och samtidigt må bra. Är det möjligt?

2 dagar kvar att söka till ”Dags att stiga fram” – utvecklingsprogrammet för företagare och kvinnor.

Dags att stiga fram 2013

”Genom ”Dags att stiga fram” har mitt företag och jag själv som företagare fått konkreta verktyg för att utvecklas både kortsiktigt och långsiktigt. Det känns oerhört bra så här i efterhand när man ser allt det positiva som hänt under året som gått. Anna och Rolf har på ett suveränt sätt gett både inspiration och kunskap och jag och mitt företag hade inte stått där vi står i dag utan detta projekt!”

Anette Svensson, VD och delägare Dahlgren Ädelmetall

 

Att skapa värde

Vi som jobbar i branschen, ledarskap och personlig utveckling, vet att vi skapar värde. Ibland är det dock svårt att mäta. Det bekräftade även Lars Wetterberg, HR-direktör på Alfa Laval, när jag igår fick en kort pratstund med honom efter ett föredrag han höll på ett Transfer-arrangemang.

I förra veckan levererade vi resultatet av ett årslångt uppdrag för ett tjänsteproducerande företag. Uppdraget var att få ihop teamet, öka produktiviteten och därmed lönsamheten. Med hjälp av en parallell och oberoende ROI-analys (Return On Investment) kunde kunden konstatera att avkastningen blev 43 procent. Det vill säga om man satsar 100.000 sek, inklusive egen investerad tid, så får man tillbaka 143.000. Jämför det med bankens avkastning eller någon annan investering.

Så om vi nu kan erbjuda upplevt värde för chefer och ledare samt även ekonomiskt värde – vem kan då säga nej till personlig utveckling?

”Price is what you pay. Value is what you get.”

Warren Buffett

 

Kungarnas Kung – Johan Olsson

Lyssna till Johan Olsson från i höstas när han berättade hur han mentalt förberedde sig för OS i Vancouver 2010 och där han tog brons på 50 km, klassisk stil. Nu blev det guld! En fantastisk prestation. En enastående person.

Quizkonfyst

I söndags hade jag ett telefonsamtal med min dotter Emma. Hon jobbar inom PR och mode i Oslo. Jag frågade om hon ville spela Quizkampen – min nuvarande drog. Efter ett par dagar spelade jag mot två Emma, ”Emma8409” och ”Emmahedman”. Konstigt, tänkte jag. Har hon två avatarer registrerade? Emma är född i september 1984 och heter Hedman i efternamn.

Vi spelade på och chattade emellanåt. Jag vann ett par spel och jag försökte uppmuntra henne. Efter några spel frågade jag henne varför hon spelade med två täckmantlar. – Vadå, två? blev svaret. Själv fattade jag ingenting. Fotograferade våra chatt-konversationer och skickade dem som SMS.

Då klarnade det – efter ett tag. Det jag trodde var min dotter, var det inte. ”Emmahedman” var någon annan. Vem vet jag inte. ”Emma8409” var ”min” Emma. Vad är sannolikheten? Men med 1,4 miljoner svenskar spelandes Quizkampen kanske det inte är så konstigt.

Det bästa är dock att ”Emmahedman” har jag vunnit över 4 gånger medan ”Emma8409”, the real thing, – är det väldigt jämnt, 3 oavgjorda och varsin vinst.

Spelar du? Om inte – börja inte!

Ps. Själv heter jag ”Rolfhugo” och är gammal Casinodirektör.

Laget är större än jaget

I morgon väntar Argentina för svenska herrfotbollslandslaget och lite senare i år VM-kval. I sommar är det damerna som skall spela EM slutspel.

Både Pia Sundhage och Erik Hamrén funderar på vilka spelare som skall ingå i truppen. Skall Kim Källström få fortsätta som innermittfältare? Skall Lotta Schelin fortfarande operera ensam på topp?

Bägge förbundskaptenerna vet att sätta samman rätt team är nyckeln. Alla kan spela fotboll, men – alla spelar på olika sätt, alla har olika kvalitéer, alla har olika styrkor.

Hur ser det ut för dig som arbetar i näringslivet, det offentliga eller inom politiken? Hur mycket tid lägger du ned på att hitta det optimala laget? Vad vet du om deras olika talanger och styrkor? Kompletterar de varandra eller är alla stöpta i samma form? Är det dynamik eller förnöjsamhet?

Det är nämligen ingen skillnad mellan fotbollsplanen eller på våra arbetsplatser. Principen är densamma – resultat skall uppnås. Och resultat är det bara människor som kan skapa.

Så när Per Ågren och Rikard Norling i Malmö FF lägger sitt pussel med nyförvärv, juniorer på väg in i A-lagstruppen och äldre rutinerade så gör de det med varsam hand. De vet att ett enda felbeslut kan få ödesdigra konsekvenser. De väger varenda parameter; motivation, vilja, värderingar, attityd, ödmjukhet, snabbhet, flexibilitet, bollskicklighet, träningsvillighet etc. Listan kan göras lång. Att sätta samman det optimala laget är kanske det svåraste en ledare kan göra. Det måste få ta tid. Det måste göras noggrant. Det måste bli bra.

Hur gör du när du sätter ihop ditt dreamteam?

”A complementary team is one where strengths are made productive and weaknesses made irrelevant.”

Stephen R Covey

Förändring – en naturlag

Igår träffade jag en relativt nytillträdd ledare för en stor organisation. Han sade: – Mina medarbetare gillar inte förändringar.

Jag hör det rätt ofta, tyvärr. Det finns ett grundläggande problem i detta förutom vad den inställningen orsakar i form av lägre effektivitet och ohälsa.

Det stora problemet är att vi medarbetare tänker mer på oss själva än vad vi tänker på helheten. Vi har glömt att vi tillhör ett lag. Vi har glömt att det vår uppgift att vara så effektiva som möjligt och att vi har ett ansvar gentemot skattebetalarna eller aktieägarna.

När vi ser mer till vår bekvämlighet och den egna yttre tryggheten har vi stora problem och då bör vi vakna upp och inse att det är ett feltänk. Vi har lön och ersättningar för att öka värdet för organisationen, marknaden och laget.

Igår var det snö och halt. Idag var det barmark. I förra veckan var det 13 minusgrader. Idag var det 8 plusgrader. Kodak var för några år sedan ledande inom analogt foto. Idag står de på ruinens brant. Livet består av förändringar. Livet är förändringar. Ett vattendrag förändras ständigt. Skulle det stå still skulle det lukta illa. Samma sak med våra kroppar – den kroppen du hade för ett år sedan är inte densamma som du har idag. Förändring kallas det. Eller förnyelse. Eller förbättring. Förändring är en naturlag. Även i företag och organisationer.

”Every human has four endowments – self awareness, conscience, independent will and creative imagination. These give us the ultimate human freedom… The power to choose, to respond, to change.”

Stephen R. Covey

 

Att leva livet

Tid att tänka

Jag är uppvuxen med två föräldrar som bägge arbetade i begravningsbranschen. Mamma var sveperska, kunglig hovleverantör till och med, pappa var föreståndare för S:t Görans kyrka kolumbarium i Stockholm. Bägge väldigt väl skickade för den typen av jobb – att bland annat möta sörjande anhöriga. En konst stor som någon. Till jobbet hörde det till att läsa dödsannonser i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet – sida upp och sida ner. Som ung grabb fattade jag aldrig vitsen med det. Däremot hörde jag när de talade om det.

–       Jaha, nu har Helge gått bort.

–       Jäklar, Fru Strömbom har lämnat oss.

Så där kunde det fortgå. Jobben strömmade in. Skämt åtsido.

Nu sitter jag själv där och läser, nu i Sydsvenskan. Kan det bero på åldern? Och kan konstatera att den ena efter den andra slits bort från livet. Många i alltför unga år.

Jag har också en dragning till kyrkogårdar. Gillar att promenera där helt enkelt. Det är tyst, fridfullt och det finns tid för reflektion.

En fråga som ofta dyker upp i huvudet när jag spatserar på en kyrkogård eller sitter och läser begravningsannonserna – Levde de livet? Gjorde de det som de var ämnade för?  Och så ställer jag mig själv den frågan – Lever jag livet? Gör jag det jag tycker är kul? Är det något som jag skulle vilja ändra på? Det är fördelen med att ta tid för att tänka. Man kommer alltid fram till något nytt spännande.

För visst kan jag blunda och köra på. – Nej, allt är bra. Jag har inget jag vill förändra.

Det är ett bedrägligt sätt då verkligheten i regel alltid kommer i kapp en, om inte annat på dödsbädden. Det kan många inom vården bekräfta.

Livet handlar ju om att levas. Vi har fått en chans – vad vi vet. Och hur den chansen, möjligheten skall förvaltas, det vet bara du – innerst inne. Redan 1964 sjöng Lill Babs – Leva Livet

Ställ frågan redan nu: Lever jag livet?

 

Lagen & Samlaget

Vi utvecklas alla olika. Olika snabbt och åt olika håll – kroppsligt, mentalt, känslomässigt, intellektuellt, yrkesmässigt och själsligt. Mina tankar går till fotbollsspelaren och den 14-åriga flickan som hade samlag. Är det rätt att staten skall gå in och bestämma i vilken ålder vi skall ha sex? Just med tanke på hur olika vi utvecklas. Vi vet att tjejer utvecklas snabbare än killar generellt. Det kan skolan intyga. Om då två ungdomar, där det skiljer i och för sig 7,5 år (mellan min fru och mig själv skiljer det 7 år) fattar tycke för varandra och har sex – skall det då vara straffbart? Ja, enligt svensk lag är det så.

Jag vill inte ha ett samhälle som i Sydafrika där det är en mans ”rättighet” att få till ett samlag. Och där kvinnan enligt tradition skall ”ställa upp”. Det är ett samhälle som hör forntiden till och där den manliga sexuella driften tillgodoses. Men i det här fallet har det varit känslor som har varit ömsesidiga men där föräldrarna till flickan har legat bakom anmälan. Och då väljer åklagaren enligt svensk lag ta upp ärendet med allt vad det innebär med häktning, åtal, utredning, dom och straff. Och inte minst medial uppmärksamhet.

Vad händer då två unga människor med en normalt sett ljus framtid? Flickan är trakasserad på nätet, fotbollsspelaren har mist sin plats i laget och därmed även i landslaget. Och vi kan utgå ifrån att de bägge mår väldigt dåligt. Var det nödvändigt av åklagaren att lämna det till åtal? Har vi inte andra mål i våra domstolar som har högre prioritet? Det kan bara åklagaren avgöra eftersom hon sitter inne med all information.

Jag tänker mer på två unga människor, hur de mår och hur deras framtid nu kommer forma sig.

Tre utmaningar för en entreprenöriell person. Och åtta principer för en företagare.

Tid för förändring

Min kollega, Anna Kober, och jag har under 2012 arbetat med 13 kvinnliga entreprenörer. Programmet heter ”Dags att Stiga Fram”. Anna har undervisat och implementerat sin kunskap och erfarenhet i marknadsföring. Själv har jag koncentrerat mig på det jag brinner mest för – personlig utveckling och personligt ledarskap.

I förra veckan hade vi säsongsavslutning. Jag försökte då sammanfatta min del av programmet. Och jag kom fram till tre ledord och tillika utmaningar för en entreprenöriell människa och åtta principer för en entreprenör och företagare. När jag sammanfattar mitt liv, så här långt, har jag varit med och byggt upp tio företag och verksamheter. Detta är mina erfarenheter i absoluta korthet:

1. Reflektion

Det går snabbt därute. Samtidigt fokuserar vi på vår egen verksamhet; levererar vad kunden vill ha och skapar värde för marknaden. Men – ibland måste vi stanna upp på vår vandring. Blicka bakåt och se vad vi har tillryggalagt, konstatera var vi är och om vi är på rätt väg för att nå våra uppsatta mål. Stanna upp och reflektera, således. Det handlar om att ställa de rätta frågorna och invänta de kloka svaren. Vilka kvalitetsfrågor kan du ställa? Och när avsätter du tid för att reflektera?

2. Träning

Det är tufft där ute – det är många om budet. Då krävs det att vi blir bättre. Det räcker inte att springa längre och oftare. Vi måste bli snabbare, mer alerta och mer kraftfulla. Och det blir vi om vi tränar. Precis som idrottens mästare skall vi inom näringslivet också träna. Att överhuvudtaget ställa oss frågan: Hur kan vi bli bättre? Hur kan vi skapa mer värde för våra kunder? Vad vi än kommer fram till så innebär det att vi behöver lägga tid för att komma dit. Vi behöver träna, utforska och bli skickligare. Hur kan du lägga upp ditt träningsprogram?

3. Balans

Som företagare vill vi växa – bli större. Om vi inte gör det så krymper vi med automatik. Eftersom världen och marknaden ständigt går framåt. I alla fall sett över tid. Men allt växande, oavsett om vi beskådar naturen, en människa eller ett företag, baseras det på lagen om balans. Ett träd behöver en balans av god jordmån, tillgång till väta och sol för att växa. En människa behöver en balans av de mer grundläggande behoven som sömn, näringsriktig mat och dryck. En entreprenör och en organisation behöver också en balans mellan arbete, familj och fri tid. Hårt arbete och många timmar fungerar i ett kortare perspektiv men inte i ett långt. Fråga mig! Det är dessutom under de tider som hjärnan är lågfrekvent som de goda idéerna kommer. De idéer som tar oss och vårt samhälle ytterligare ett steg framåt.

De åtta principerna för en företagare kommer lite senare. Kanske som julklapp 🙂

”I love the man who can smile in trouble, gather strength from distress and grow brave by reflection.”                                                              

 Thomas Paine