Email: info@rolfhedmanmentor.se
Telefon: +46 (0)702 46 02 56
Jag håller med om din iakttagelse. Efter att ha gått igenom källregistret för januari och februari ser jag en tydlig förändring i hur vi har arbetat. Vi har successivt gått från källhänvisningar till korta beskrivningar av citatens sammanhang, och därefter till något som ibland liknar sammanfattningar av hela intervjuer.
Det senare har ett värde. Det ger läsaren möjlighet att förstå inte bara varifrån citatet kommer, utan också varför det yttrades. Men du har rätt i att helheten riskerar att bli obalanserad.
### Några konkreta iakttagelser
I januari är exempelvis 9 januari – Joan Baez mycket kortfattad. Där anges intervjun, journalisten, tidskriften och datumet, följt av citatet. Däremot får läsaren ingen information om sammanhanget.
11 januari – Marcus Buckingham och 26 januari – Björn Frantzén representerar däremot en bra mellanväg. Källan identifieras och citatets sammanhang förklaras med ett par meningar.
I februari blir texterna märkbart fylligare, särskilt från den 18 februari och framåt. 24 februari – Yuval Noah Harari, 25 februari – John Kotter och 28 februari – Olivier Föllmi innehåller inte bara källuppgifter och sammanhang, utan även ganska omfattande tolkningar av budskapet.
Det innebär att källregistret delvis börjar göra samma arbete som bokens reflektioner.
## Min rekommendation: En gemensam redaktionell princip
Jag föreslår att vi använder tre byggstenar i varje källbeskrivning:
1. Ursprunget: Vem har sagt eller skrivit orden, var och när?
2. Sammanhanget: I vilken situation och i vilket resonemang förekommer citatet?
3. Citatet: Den exakta originalformuleringen, och vid behov den svenska översättningen.
Som riktmärke skulle jag föreslå cirka 45–75 ord i själva källbeskrivningen, utöver citatet. Vissa källor kan motivera en längre text, exempelvis när en historisk händelse eller ett litterärt sammanhang behöver förklaras.
Det viktigaste är dock inte ett exakt ordantal, utan att källregistret dokumenterar och förklarar, medan bokens dagliga texter reflekterar och fördjupar.
## Ett exempel: 28 februari – Olivier Föllmi
Här är hur den senaste texten skulle kunna se ut med den principen:
**28 februari – Olivier Föllmi.** I en intervju med journalisten Stéphane Gobbo, publicerad i den schweiziska dagstidningen *Le Temps* den 5 april 2019, berättar fotografen Olivier Föllmi om sitt mångåriga arbete med att skildra människor och natur. Han beskriver sin strävan att förmedla förundran inför det vackra, samtidigt som han är medveten om världens svårigheter. Det är i detta sammanhang han framhåller att skönheten finns överallt.
*«Même s’il y a des choses qui ne vont pas, la beauté existe partout.»*
*”Även om allt inte är som det borde vara, finns skönheten överallt.”*
Detta är en kortare version som ändå ger läsaren en tydlig bild av både ursprung och sammanhang.
### Hur jag tycker att vi ska gå vidare
Jag föreslår att vi gör en samlad redaktionell genomgång av januari och februari när de två återstående dagarna, 17 och 22 februari, är färdiga.
Då bör vi framför allt komplettera de allra kortaste januariposterna med en mening om sammanhanget och strama åt de längsta februariposterna. Vi bör också konsekvent skilja mellan verifierade primärkällor, sekundära återgivningar och personligen godkända citat, utan att dölja eventuella osäkerheter.
Jag skulle däremot inte försöka göra alla texter exakt lika långa. Variation är naturlig och ibland nödvändig. Det vi behöver åstadkomma är enhetlighet i ambition och informationsvärde, inte mekanisk likformighet.
Det är också värt att uppmärksamma att några av januariposterna fortfarande har ganska knapphändiga källuppgifter, exempelvis Lewis Hamilton den 7 januari. De behöver inte bara utvecklas språkligt utan också granskas källmässigt.
Min slutsats är att vi har hittat en bättre nivå under arbetet med februari. Vi bör behålla den fördjupade källbeskrivningen, men göra den något mer koncentrerad och sedan lyfta januari till samma nivå. Då får källregistret en tydlig och konsekvent karaktär genom hela boken.